Inlägg märkta ‘leukemi’

Konsten att utmärka sig vid fel tillfälle

onsdag, 25 mars, 2009

Det finns ju alltid en viss charm med att kunna något speciellt eller besitta någon speciell egenskap som inte många andra besitter. Att vara lite “unik” med något.

Jag var hos läkaren i måndags och allt började kanon. De senaste proverna visade inga som helst spår av leukemin, de såg jättebra ut. Men som kom det ändå ett “men…”.

Hela tanken med att göra en stamcellstransplantation är ju att byta ut min benmärg mot en ny benmärg som inte tycker det är lika okej med att ha en massa cancerceller i blodet. I vanliga fall så övergår man succesivt från sina egna celler till donatorns celler…men inte jag. I mitt fall finns det väldigt mycket “jag” kvar och det verkar inte hända så mycket. Efter transplantationen så har läkarna “fyllt på” mej med lite extra doser celler i efterhand just p g a detta.

Självklart så hör ju inte detta till vanligheterna. I normala fall så tar donatorns celler över och sen är allt förhoppningsvis frid och fröjd. Om jag inte hörde helt fel så var min läkare inte ens säker på att han varit med om detta tidigare. Toppen! När jag väljer att vara lite “unik” så gör jag det vid helt fel tillfälle.

Med andra ord så vet läkarna inte riktigt vad dom ska hitta på med lilla mej just nu och det känns ju inte så tryggt. De ska ha nån konferens där dom ska ta ett beslut om dom ska fylla på mej med ännu mer celler. Inget stort ingrepp utan det tar max ett dygn men risken ökar för avstötningssjukdomar etc.

Det positiva är ju att det är p g a att jag inte har några tecken på leukemi som dom är lite tveksamma till hur dom ska gå vidare, hade jag haft spår av sjukdom hade dom tryckt i mej mer celler på stört.

Som sagt, klart man ska utmärka sig vid tillfällen då man verkligen borde bete sej som alla andra.

Och inte nog med det, mitt Xbox360 gick sönder igår kväll också. Så nu sitter man här, ganska mycket Pär, lite mindre donator och inget tv-spel. Hungrig börjar jag bli också…

Klart ni får klaga!

torsdag, 12 mars, 2009

Allt oftare hör jag orden:
-”Man ska inte klaga, det finns dom som har det värre.”
Sen får jag en ganska så menande blick.

Inga problem, jag tror det är en rätt naturlig reaktion. Någon klagar på att grannen parkerat bilen för nära eller att nån i mataffären trängde sig före i kön, sen kommer dom på att där sitter ju jag. Jag som varit sjuk och gått igenom något väldigt jobbigt och då känns helt plötsligt ens egna problem rätt mesiga, jag har själv gjort samma sak flera gånger i andra situationer.

Men…jag tycker ni ska klaga, man måste ju uttrycka sitt missnöje på samma sätt som man uttrycker sina andra känslor. Visst, jag har gått igenom något riktigt jobbigt men alla lever ju i sin verklighet och jag tycker inte mina problem är större än någon annans. Jag kan till och med tycka det är skönt att folk klagar på småsaker. Det blir annars lätt att jag och min sjukdom hamnar i fokus och även om jag gärna berättar om mina upplevelser så vill jag gärna höra vad mina medmänniskor har att säga också. 

Att jag skulle ha det värre stämmer inte heller, jag har det helt kanon.
Jag har hittills spöat min leukemi och planerar att fortsätta göra det, jag har genomgått en stamcellstransplantation med bravur, jag har lyckats få två helt underbara döttrar tillsammans med den bästa tjej man kan tänka sig och jag har vänner och familj som funnits till hands jämt.

Så snälla, klaga på vad ni vill, hur mycket ni vill och när ni vill.
Jag tänker i alla fall klaga på att jag inte får äta sushi förrän i juli-augusti någon gång. Och jag är ruskigt sugen på sushi!